Jag blev lite frånvarande. Jag försvann in i hösten.
Ni vet den där personen som alltid är så glad, som alltid är uppåt, pigg och så utåtriktad. Vi alla har sett henne, och undrat.. "hur gör hon?", "hur kan man alltid vara så glad?"
Jag känner mig som henne nu. Försöker lägga på någon fin yta för att slippa behöva svara "inget" eller "bra" på alla frågor om vad det är och hur det är när folk ser att man inte lagt på den där fina ytan.
Då är det så mycket lättare att fånga ett leende och behålla det på tills man är själv igen.
Livet är en berg- och dalbana, och just nu befinner jag mig någonstans i en uppförsbacke som bara gör mig otroligt besviken.. kanske för att jag är så medveten om att det snart kommer gå rätt ner igen.
Ibland önskar jag att fler runt mig visste helt och fullt vem jag är, och vem jag har varit. Inte för att de ska tycka synd om mig, utan för att det hade varit så mycket lättare för både mig och de runt mig.
Det finns inget svar på "hur man gör det", eller hur man alltid kan vara så "glad". För man är inte det.
Ingen är det..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar