Jag är precis lika glad och lycklig som sist, men ändå inte.

De där känslorna som gjorde mig så väl har jag samlat ihop och grävt ned..men jag står fortfarande med spaden i handen och kan inte bestämma mig för om jag ska vara en bra medmänniska eller om jag helt enkelt ska prioritera mitt eget.

Det är klart att man vill vara en fin vän -eller vad det nu kan handla om- och samtidigt må bra. 

Fast när det handlar om att välja, antingen det ena eller det andra..vad väljer man då?..

Psaltaren 91:11

Det är svårt att inte vara glad, lycklig och tacksam när Gud bara uppenbarar sig för en. När Han möter en precis där man är.
Jag sitter sliten, men lika lycklig som igår och låter glädjetårarna rinna till lovsång samtidigt som jag inser hur otroligt nära Gud är.

Jag har ett tag bett om något konkret, om att jag ska få känna/se/höra att Herren faktiskt är med mig. Allt har bara känts så tråkigt, så grått och trist i min tro under en tid. Men jag har ändå hoppats och bett..för jag har ju fått se så mycket innan.
Och nu, för andra kvällen i rad så överrumplas jag och landar i Guds nåd och hans eviga kärlek.
Han låter mig se vart han har varit med, vad han har gjort och framförallt vad han gör! Gång på gång så visar han små saker för mig som bara blir glädje och ännu mera lycka i hjärtat.

Ibland tänker jag att det skulle vara helt orimligt att han är med mig hela tiden, speciellt när det mesta bara får mig att vilja gråta. Då undrar och ifrågasätter jag varför jag tror på honom.
Sedan visar han sig så klart, så uppenbart. Då kan man inte neka Honom.

Trots att jag är människa och ibland tvivlar på Hans förmåga att vara Gud, så gör Han allt detta för mig.



Ni känner säkert alla igen -troende eller inte- den där känslan av att allt bara faller på plats. Varje händelse som du upplevt sådär otroligt svår och jobbig bara lägger sig tillrätta och visar sig på ett annat vis än den då gjorde. Allt det som var så jobbigt visar sig ha varit så bra för att du skulle kunna ta dig dit du är idag. Allt grubblande, alla jobbiga tankar som du bara ville slå bort visar sig vara så otroligt viktiga för de känslor du idag accepterar för dig själv.

Jag vet inte alls hur just du känner, men jag tror de allra flesta av er kan känna igen er i någon form av det.
Jag är helt säker på att det är Gud som visar oss allt detta. Det är Han som lägger allt på sin plats, som ordnar upp alla tankar och sedan visar oss hur allt hjälpt oss att ta oss dit vi är idag.


Han som gav allt för Dig vill vara Dig nära och visa Dig allt han gör för Dig.
Du är älskad av Gud, vare sig du vill det eller inte..för Du är Guds barn och omgiven av hans nåd och eviga kärlek.

Lycka.

Jag ville egentligen hålla detta så långt bort ifrån bloggen det bara gick, men jag kan inte.

Mina lyckohormoner far omkring inom mig så jag blir alldeles galen. Men galen på ett bra sätt. 

Jag är så lycklig att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen.

I två dagar har jag levt på mitt lyckorus och jag får inte nog! 

Visst, klart att jag har varit lycklig och glad innan, men såhär?.. Nej, det var så längesedan i sådana fall att jag inte ens minns det.

Helt otroligt kul är det att må såhär! 

Jag skulle vilja skriva av mig precis allt här nu, men det skulle förmodligen genast ta lyckan ifrån mig och det vill jag inte. Jag trivs med denna glada och lyckliga Fina.

Vad min lycka än handlar om så är den bra. Anledningen till min lycka är fantastisk och så bra.