Prioriteringar

Det har varit dåligt med bloggandet nu..men jag tänker inte be om ursäkt för det.
Jag bloggar inte för att hålla er som läser uppdaterade om vad jag sysslar med i mitt liv. Jag bloggar inte för att få bekräftelse.
Jag bloggar för att nå ut med mitt skrivande, för att jag på något sätt vill göra skillnad. För att jag vet att jag på något sätt kan göra skillnad!

Men ibland kommer livet emellan och man måste prioritera, även om det kanske inte alltid är det roligaste. Jag har prioriterat skola och är nu på rätt spår.
Det känns bra. Det är där jag ska vara, jag bara vet det.
Jag tänker fortsätta prioritera, men också klämma in mitt skrivande och bloggen på listan med saker att prioritera.


Men idag är jag sjuk, hjärnan är låg och tankarna mycket få.

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Tyvärr.. eller ska jag säga tyvärr?
Igår började allt det där som skulle bli nytt och så bra. Det blev nytt, men allt annat än bra.
Imorgon påbörjas ytterligare någonting nytt, något som ska bli bra.
Imorgon avslutas det nya som inte blev bra.

Men visst är det så, saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig.

Något nytt

För ett årsedan var jag ungefär lika nervös som jag är nu.
Då, för att jag söndagen den 21:a Augusti skulle döpas och gå med i min församling. Det var dags för något nytt. Allt skulle bli nytt.
Imorgon, tisdagen den 21:a Augusti ska ta mig upp, hoppa på bussen och ta mig till en ny skola, en ny klass, nya människor. Det är dags för något nytt. Allt kommer bli nytt.

Klockan är ställd på 06:00 och klockan är mycket. Det blir många intryck imorgon och att vara pigg och glad kan nog bara göra det hela lättare och roligare..
Låter John Blund ta med mig till drömmarnas land och förbereder mig för något nytt.

Tävlar

Är med och tävlar om fantastiskt fina saker som min goa vän pysslar med!
Gå in och kika på hennes blogg www.lyckeliv.blogspot.se, man blir inspirerad om man gillar pyssel..helt klart!

Klicka här för att komma till tävlingen!


/Fina

Hem ljuva hem

Hemma från en mycket fin Gudstjänst.
Bara vittnesbörd. Jag vittnade, en härlig vän hade ett vittnesbörd som var som en predikan. Så predikan stod hon för! Det var fantastiskt, magiskt.
Vissa av er tänker säkert "jaha..och vad är ett vittnesbörd då?" det kan man undra..
Man berättar om en viktigt händelse i livet, där Gud är inblandad. Där han påverkat och förändrat.
För det gör han, varje dag, hela tiden. Hade vi öppnat ögonen på riktigt så hade vi sett alla under som sker med hjälp av honom varje dag.
Det är en god Gud jag och många andra kristna lever med.

Min kväll den 16/8

Ibland önskar jag mig bort..bort till en annan plats. Inte härifrån, inte ifrån jorden. Men ifrån mitt hem.

Jag vill göra något annat, jag vill nå ut till människor. Det gör jag inte härifrån. Jag måste våga för att komma någonstans. Jag måste skapa mig ett nytt hem, någon annanstans.

Jag sitter här, så säker vid mitt köksbord framför min dyra fina dator som rättar de stavfel jag gör. Mysbyxor, min nyaste vinröda stickade tröja och vita raggsockor som mamma stickat till mig. Och en kopp kaffe brevid datorn. Det är det som gör mig nöjd ikväll.
Jag försöker fokusera på skrivandet, men någon skriver ”snabbmeddelande” till mig på facebook. Det stör mig.
Ett rött streck under ordet brevid, jag har stavat det fel..och datorn vill ha det till 'bredvid' men det blir fel för mig. Det stör mig. Jag vill inte ha det så.

Greppar koppen med ena handen, den är varm. Tar en klunk, den värmer behagligt. Det är faktiskt lite småkyligt..köksfönstret står på glänt och det är grått och lite blåsigt ute. Inte konstigt att jag fryser.

Det är en kille jag lärt känna i skolan som skriver till mig, och jag kommer på mig själv med att små flörta med honom. Och det känns helt okej. Men jag väntar på någon annan. Egentligen. Eller så väntar jag på mig själv. På att jag ska släppa den där kärleken jag varit så kär i. Börjar inse att det finns så många fler, så mycket mer. Och jag är ännu inte gammal.
Dessutom är det hopplöst att leva med en författare. Hopplöst att leva med mig.
Så jag kan väl fortsätta flörta. Men mer än så får det inte bli, absolut inte!..

Har tänt två blockljus som står på en bricka på köksbordet, fastnar med blicken en lång stund på lågorna och fascineras av kraften som finns i dem.
Det är eld. Eld har kraft och makt. Eld kan så lätt förstöra så mycket, och det kan gå snabbt. Blicken är fast på ljusen och tankarna svävar iväg. Långt bort.

Tar en klunk till på kaffet, det har blivit ljummet och är inte alls värmande på samma sätt längre. Men det gör inte mig någonting, fönstret är stängt och ljusen ger värme.
En tant går förbi utanför. Hon har bara t-shirt på sig, tänker på hur jag frös förut när fönstret var öppet, trots att jag har en tjock stickad tröja på mig. Ett höstplagg, på sommaren. För visst är det så, augusti ska fortfarande vara sommar. Och jag är vinterklädd..
Undrar om tanten frös, vart hon ska? Klockan är ju närmre halv tio på kvällen och hon är säkert över 80 år.. Men å andra sidan så har väl inte jag med det att göra. Fast det är så vi människor fungerar, i alla fall vi svenskar. Vi är så nyfikna av oss, och vill gärna veta allt om andra men helst ska ingen veta något om oss.
På bussen, spårvagnen, tåget eller vad det nu kan vara sätter vi oss gärna på en egen plats. Ställer väskan på platsen brevid och stoppar in hörlurarna i öronen eller tar upp en bok. Vi gör oss gärna okontaktbara. För andra människor är farliga, det verkar i alla fall de flesta av oss tro. Jag måste erkänna att jag själv tyvärr är en av de som gör såhär..måste nog ändra på det.

Bläddrar lite i listan med människor som är online på facebook, hittar min gamla lärare och minns att hon för nästan ett årsedan skrev att jag var välkommen till henne för lite avkoppling. Åka till min gamla lärare, till en annan plats..utomlands, till sol bad och avkoppling. Hade suttit fint nu! Kanske ska kolla med henne om jag kan komma till höstlovet. När allt ändå är grått och tråkigt här..

Hösten är den absolut tråkigaste årstiden jag vet. Det är bara massa jobbiga bitar varje år. Min brors dödsdag, hans födelsedag. Min gammelmorfars dödsdag. Början på ett långt skolår och regn.
I år blir det dags för ny skola, i stan. En timmas busstur varje dag för att ta sig dit. Ser inte fram emot det längre.. Fast nu har jag bara tre år kvar i skolan. Det är faktiskt något som är positivt!


Sitter kvar på samma stol som jag gjort i flera timmar. Det har hunnit bli mörkt nu, det enda ljuset kommer ifrån blockljusen på bordet och datorskärmen. Och det upplysta tangentbordet, såklart. Dyra datorer ska väl ha allt, även upplysta tangentbord..
Kaffet är slut för längesen och utbytt mot en liten skål valnötter och listan på spotify med lovsång är igång.
Lovsång ja.. det är fin musik. Lugnande, fantastisk, mäktig. Att få lovsjunga Gud är nog något av det största en människa kan få göra. Få saker är i klass med det.
Det är härligt att ha Gud att lita på. Jag är kristen och tror på Gud, det står jag för.

Jag är stolt över att ha Gud i mitt liv.

En förtrollande plats

Var i Alingsås och blev förtrollad. Fantastiskt ställe, fantastiska människor.
(Fantastisk glass!)
En natt räckte, jag blev kär.
Tänkte igår en snabb tanke om att det kanske var där jag skulle hitta kärleken. Och det gjorde jag.
Jag blev kär.
Dock vet varken jag eller någon annan något om framtiden, så det kanske trots allt är där jag kommer att finna "kärleken i mitt liv". Det lär jag märka.

Nu sitter jag hemma. Det är lördag och jag har ont i huvudet, magen och tankarna är så stora och så många.

Delar med mig senare.

/Fina

På resande fot

Sitter på bussen, den stannar på hållplatserna och det går av och på folk.
De gör samma sak som de alltid brukar göra, stämplar och tar en egen plats. En plats där ingen sitter.
Tar fram telefon, musik eller vad det kan vara de har för att bli okontaktbara. Det är en viktig sak för svensken, att ingen pratar eller sätter sig brevid.
Om man nu inte är några vänner som åker förstås.. Det sitter tre tjejer snett bakom mig. En av dem frågar vad sånna där pappers kedjor man gjorde när man var liten heter. Jag försöker själv komma på det men en av de andra svara "gilanger!" och mycket riktigt, precis så heter dem. Pappers kedjorna man gjorde när man var liten..

Näst sista hållplatsen, en tjej som suttit och pillat med sin telefon går av. Antagligen så har hon fått sms från någon hon tycker om för hon har suttit och lett. Och tuggat på sitt tuggummi med öppen mun, leende. På ett sätt jag inte gillat.
Jag dömde henne utifrån det.
Vi, i alla fall jag måste jobba på det. Jag får inte döma.

Dags att gå av bussen och kolla läget på Göteborgs kulturkslas.

Nöjd

Kom och tänka på Veronica Maggios låt Nöjd? och ja. Nu är jag otroligt nöjd! Det blev bättre än jag trodde, bättre än vad jag ens trodde jag kunde hoppas på. Jag är inte så dålig trots allt!

Nu ska jag låta mig lägga huvudet på kudden och läsa lite av fantastiska Marcus Birro!


Sov gott..
/Fina

En ny blogg.

En ny blogg. En blogg om allt mellan himmel och jord.

Jag bestämde mig idag för att åter igen börja skriva, och göra det på riktigt. Jag vill satsa på det nu, och jag börjar här. Vid mitt köksbord, tio i tolv 16 augusti 2012, med en ny blogg.
Fint.

Ska försöka få lite ordning på allt här, design osv. jag är så otroligt dåligt på sådant bara.. Men men, det får bli som det blir!
Syftet med bloggen är ju som sagt mitt skrivande, inte designen.

Hur min kväll sett ut, två tända ljus i nästan totalt mörker. Timmar av skrivande och lovsång. För en som mig är detta en svårslagen afton.
Ska pilla lite med design och sådant nu!

Ha det fint
/Fina