Jag är precis lika glad och lycklig som sist, men ändå inte.

De där känslorna som gjorde mig så väl har jag samlat ihop och grävt ned..men jag står fortfarande med spaden i handen och kan inte bestämma mig för om jag ska vara en bra medmänniska eller om jag helt enkelt ska prioritera mitt eget.

Det är klart att man vill vara en fin vän -eller vad det nu kan handla om- och samtidigt må bra. 

Fast när det handlar om att välja, antingen det ena eller det andra..vad väljer man då?..