Min kväll den 16/8

Ibland önskar jag mig bort..bort till en annan plats. Inte härifrån, inte ifrån jorden. Men ifrån mitt hem.

Jag vill göra något annat, jag vill nå ut till människor. Det gör jag inte härifrån. Jag måste våga för att komma någonstans. Jag måste skapa mig ett nytt hem, någon annanstans.

Jag sitter här, så säker vid mitt köksbord framför min dyra fina dator som rättar de stavfel jag gör. Mysbyxor, min nyaste vinröda stickade tröja och vita raggsockor som mamma stickat till mig. Och en kopp kaffe brevid datorn. Det är det som gör mig nöjd ikväll.
Jag försöker fokusera på skrivandet, men någon skriver ”snabbmeddelande” till mig på facebook. Det stör mig.
Ett rött streck under ordet brevid, jag har stavat det fel..och datorn vill ha det till 'bredvid' men det blir fel för mig. Det stör mig. Jag vill inte ha det så.

Greppar koppen med ena handen, den är varm. Tar en klunk, den värmer behagligt. Det är faktiskt lite småkyligt..köksfönstret står på glänt och det är grått och lite blåsigt ute. Inte konstigt att jag fryser.

Det är en kille jag lärt känna i skolan som skriver till mig, och jag kommer på mig själv med att små flörta med honom. Och det känns helt okej. Men jag väntar på någon annan. Egentligen. Eller så väntar jag på mig själv. På att jag ska släppa den där kärleken jag varit så kär i. Börjar inse att det finns så många fler, så mycket mer. Och jag är ännu inte gammal.
Dessutom är det hopplöst att leva med en författare. Hopplöst att leva med mig.
Så jag kan väl fortsätta flörta. Men mer än så får det inte bli, absolut inte!..

Har tänt två blockljus som står på en bricka på köksbordet, fastnar med blicken en lång stund på lågorna och fascineras av kraften som finns i dem.
Det är eld. Eld har kraft och makt. Eld kan så lätt förstöra så mycket, och det kan gå snabbt. Blicken är fast på ljusen och tankarna svävar iväg. Långt bort.

Tar en klunk till på kaffet, det har blivit ljummet och är inte alls värmande på samma sätt längre. Men det gör inte mig någonting, fönstret är stängt och ljusen ger värme.
En tant går förbi utanför. Hon har bara t-shirt på sig, tänker på hur jag frös förut när fönstret var öppet, trots att jag har en tjock stickad tröja på mig. Ett höstplagg, på sommaren. För visst är det så, augusti ska fortfarande vara sommar. Och jag är vinterklädd..
Undrar om tanten frös, vart hon ska? Klockan är ju närmre halv tio på kvällen och hon är säkert över 80 år.. Men å andra sidan så har väl inte jag med det att göra. Fast det är så vi människor fungerar, i alla fall vi svenskar. Vi är så nyfikna av oss, och vill gärna veta allt om andra men helst ska ingen veta något om oss.
På bussen, spårvagnen, tåget eller vad det nu kan vara sätter vi oss gärna på en egen plats. Ställer väskan på platsen brevid och stoppar in hörlurarna i öronen eller tar upp en bok. Vi gör oss gärna okontaktbara. För andra människor är farliga, det verkar i alla fall de flesta av oss tro. Jag måste erkänna att jag själv tyvärr är en av de som gör såhär..måste nog ändra på det.

Bläddrar lite i listan med människor som är online på facebook, hittar min gamla lärare och minns att hon för nästan ett årsedan skrev att jag var välkommen till henne för lite avkoppling. Åka till min gamla lärare, till en annan plats..utomlands, till sol bad och avkoppling. Hade suttit fint nu! Kanske ska kolla med henne om jag kan komma till höstlovet. När allt ändå är grått och tråkigt här..

Hösten är den absolut tråkigaste årstiden jag vet. Det är bara massa jobbiga bitar varje år. Min brors dödsdag, hans födelsedag. Min gammelmorfars dödsdag. Början på ett långt skolår och regn.
I år blir det dags för ny skola, i stan. En timmas busstur varje dag för att ta sig dit. Ser inte fram emot det längre.. Fast nu har jag bara tre år kvar i skolan. Det är faktiskt något som är positivt!


Sitter kvar på samma stol som jag gjort i flera timmar. Det har hunnit bli mörkt nu, det enda ljuset kommer ifrån blockljusen på bordet och datorskärmen. Och det upplysta tangentbordet, såklart. Dyra datorer ska väl ha allt, även upplysta tangentbord..
Kaffet är slut för längesen och utbytt mot en liten skål valnötter och listan på spotify med lovsång är igång.
Lovsång ja.. det är fin musik. Lugnande, fantastisk, mäktig. Att få lovsjunga Gud är nog något av det största en människa kan få göra. Få saker är i klass med det.
Det är härligt att ha Gud att lita på. Jag är kristen och tror på Gud, det står jag för.

Jag är stolt över att ha Gud i mitt liv.